Idag mår jag en aning bättre. Nya medicinen verkar ha lugnat ner sig en aning, och jag har ro i kroppen. Åt en rejäl frukost som jag givetvis har SJUKT dåligt samvete för, men jag vet att min kropp behövde den. Jag hatar detta ständiga dåliga samvete och att cirka 90% av dagens tankar kretsar runt mat och vikt. Jag äter nästan ingenting, och ändå går ja ginte ner. Jag fattar det inte. Måste vara medicinerna, för tidigare så har jag ju rasat när jag inte ätit. För några månader sedan vägde jag 46 kg, och idag väger jag cirka 53. Vad faan alltså.. Okej, jag var TVUNGEN att gå upp, annars hade dom tvingat in mig på dagvård med mat och skit där, och det vill jag ju inte. Så det var ju "tur" att jag lyckades gå upp. Men ändå. Jag skäms så jävla mkt över min kropp. Varför kan den inte se ut som alla andras? Det är min mage som är fel, den ser pösig, degig och veckig ut. Ni tror mig säkert inte, men den GÖR det. Den ser onormal ut....

Idag ska jag och träffa en söt tjej. Jag tycker om henne, hon är så fin. Hon förstår mig och min problematik. Hon är smart och trevlig, det tycker jag om. Finns inte många såna tjejer. Alla är bara whiniga, flamsiga och tjattrar med gälla röster, jag klarar inte av det. Jag playar dom, ljuger för dom, skiter i dom när dom faller för mig. Jag är ett svin egentligen. Men jag bryr mig inte, jag skiter ju i dom.Jag och tjejen ska gå och fika, det ska bli mysigt. Skulle vilja hålla hennes hand, det hade varit fint. Lite närhet på distans. Bara en lätt tryckning för å visa att jag finns där. Hon är fin.

Jag håller på att tvätta, det behövs VERKLIGEN. Ska försöka städa lite också, det behövs också. Det är jobbigt när det blir kaos för mig, hemmet förfaller ju en aning under tiden då jag inte orkar med att städa och hålla efter. Inte nu för att det är äckligt hemma, men stökigt och behövs diskas och sånt. Ska iväg med min syster en sväng också och handla, det ska bli roligt.

Nu har niu fått höra början på min dag!

Vill spy upp skiten jag åt, men det går inte då jag tar medicinerna precis innan jag äter frukost så att jag inte KAN spy upp frukosten. Det är viktigt att äta tillsammans med medicinerna, och jag kan ju inte spy upp dom, för då tar dom ju slut. Ibland överlistar jag mig själv, haha.

Godday! :)

Vem är jag?

Någonting som fastnat, någonting som gick snett redan från början. Ingen tycka-synd-om-person eller någon som vill ha uppmärksamhet, jag är bara en vanlig människa med en drös ovanliga problem. Varken mer eller mindre än någon annan, men kanske på ett annat sätt än de flesta "vanliga" friska människor.

Ätstörningar

Bipolär sjukdom

Utreds för aspberger och autism i nuläget

Tvångstankar och svårigheter att lämna hemmet

Ibland hatar jag mitt liv, orkar fan inte med det. Orkar inte väga mig på vågen och se att jag väger över 50 kilo, orkar inte se att jag i nuläget väger 53,5 kg, orkar inte titta mig i spegeln och se alla äckliga fel och brister som ligger gömd inuti mig, inuti mitt fett. Orkar inte med stressen och paniken när någon ringer mig och vill "hitta på nåt" som för dom ter sig som någonting roligt och naturligt, medan det för mig ter sig som en jävla mardröm.

Och jag orkar inte med att vara den som alltid säger NEJ.

För det mesta har jag det under någorlunda kontroll, men förra fredagen började det hända någonting. Jag gick sakta men säkert in i ett maniskt tillstånd där jag så småningom tappade omdömet och kontrollen totalt, fick åka in till sjukhuset för att träffa en jourläkare. Har sjuka minnesluckor sen ungefär i söndags. Ytterligare en medicin vart det iaf. Nu står jag på:

Ergenyl 1800 mg

Abilify 5 mg (den som sattes in nu, därav den låga dosen)

Gabapentin 600-1500 mg

Nozinan (varierande doser)

Några rör Theralen vid behov

Oxascand upp till 50 mg / dag

Har haft insomningstabletter också men dom har slutat funka för mig då jag haft såna problem med sömnen i över tio års tid att min kropp har "lärt" sig hur insomningstabletternas signaler och verkan känns och jag därmed slutar somna av dom. Efter jag fick Abilifyn så landade jag i alla fall, tack och lov. Har sovit i 23 timmar, varit rätt svimfärdig och inte ätit någonting förrän för några timmar sedan, fick lite energi i kroppen och skulle egentligen behöva äta mer, fick bara i mig en smörgås, men mår för illa för att kunna äta.Vilket jag innerst inne är en smula glad för eftersom att jag hatar att äta.

Det var en liten del av mig min sjukdomsbild!

Undrar vad jag vill säga med min blogg. Kanske finns det någon där ute som har liknande problem som mig?...